onsdag 23 september 2015

Brittsommar

Vilka kontraster! Igår var det riktig höst här på Österlen. Det var riktigt kallt inomhus så lite småtjurigt och motvilligt fick man sätta på sig strumpor och långärmad tröja. Framåt kvällen tände vi brasa och ljus och det är ju i alla fall mysigt. Bästa med hösten faktiskt. Och ja, vi eldade så det blev hett om öronen och slutade med att jag gick omkring barfota och i linne igen....



Så idag kom sommaren åter! Riktigt varma temperaturer och solen strålade från en klarblå himmel. Det var vad jag behövde idag tror jag. Natten har varit hemsk och jag har knappt sovit något. Insikten om att igår var det på dagen två månader sedan min man fick hjärtstopp och att livet därmed blev väldigt annorlunda fanns i tankarna hela tiden. 

Det är riktigt jobbigt emellanåt det ska jag inte sticka under stol med. Jag lever med en stor oro att något ska hända igen. Det som är så otroligt jobbigt och svårt att ta in är att det inträffade utan någon som helst förvarning. Detta plågar mig mycket och speciellt när natten kommer. 

Oftast känns det bättre på morgonen och under dagen. Då kan jag mer bearbeta tankarna och se ångesten i vitögat. Då kan jag vända det jobbiga till tacksamhet istället. Tacksamhet att det gått så bra som det har och att det blir bättre hela tiden. Tacksam för att vi fick en andra chans helt enkelt.


Idag har jag tillbringat en stor del av dagen ute i trädgården och då sköljde tacksamheten över mig. Det är så så himla vackert när löven börjar anta höstfärger samtidigt som det blommar rikligt i alla parterrer och krukor. 


En kopp kaffe i lilla pergolan under vinrankorna som sakta kämpar sig uppåt. Nästa år ska de förhoppningsvis klänga ordentligt där uppe på armeringsjärnen. Tredje året.


Imorgon och på fredag är det åter sjukhusbesök och körningar så idag njuter jag lite extra av att bara vara hemma. Gå omkring i smutsiga arbetsbyxor och en sliten gammal tröja. Plantera lökar och klippa vissna blommor. Lyssna på fontänens stilla porlande och plocka smultron och jordgubbar. Helt otroligt att man kan plocka jordgubbar sista veckan i september!

Att blogga och fotografera är sådant som får mig att må bra så det försöker jag göra så ofta jag orkar. Det ger mig distans till det andra runt omkring mig och skingrar oron för en stund. 

Kram M

1 kommentar:

Fru M sa...

Varför är det alltid så att den värsta ångesten och oron kommer på natten?
Hoppas det blir fler vackra dagar så att du får pyssla om och fixa i trädgården så att du får din terapi. Du har så vackert omkring dig ❤